Respekt....?

Dagens cykelpass. Vet inte riktigt var jag ska börja.
Är jag chockad, irriterad eller förbannad? Kanske lite av varje.
Märk väl att jag är inte ute efter att hänga ut någon, utan det här handlar om ömsesidigt ansvar och repekt människor emellan.

Hade två nya deltagare idag: yngre tjejer, kanske i 17-18års åldern. Hälsar de välkomna och pratar lite med dem innan passet, och drar igång en stund senare.
De ser lite halvroade ut under uppvärmningen, inget jag reflekterar närmare över för jag tycker att när man testar nya träningsformer vet man som deltagare inte riktigt vad man har att vänta sig.
När första blocket sedan drar igång sitter den ena tjejen mest upprätt på cykeln, tar det ganska lugnt och ser hysteriskt uttråkad ut. Jag går igenom passupplägget igen: 12 minuters arbete, sen kommer vi ha återhämtning. Varvar teknikinstruktioner med alla möjliga försök att peppa. Ibland funkar det, ibland inte.
Försöker lägga ännu mer vikt på motivationen; Varför gör vi det här? Vad är våra mål? Vilka resultat vill vi ha? Hur når vi dem? Betonar också att vi sätter våra egna mål och jobbar efter vår egen kapacitet.
Och det nådde ut. Till resten av deltagarna vill säga. (Och ja, det var förstås grymt kul - för de gav verkligen 120%!!)
Men när det inte når fram till den man från början vill rikta coachingen mot känns det ändå hyfsat hopplöst. Så jag försökte släppa det ett tag och fokusera på resten av gruppen.
Plötsligt har tjejen plockat upp mobiltelefonen och sitter och knappar på den.

Say what?
Jag blev helt paff.......! Tänker att hon lägger ner den snart, men icke. Vi pratar alltså inte en snabbkoll här - vi pratar hela låtar. Och hur ska jag säga det till henne utan att sabba stämningen och passet för alla deltagare som är där och faktiskt vill träna?
Till slut lyckades jag hinta om det i ett annat sammanhang och riktar det rakt mot henne varpå hon ser ut som "oooops", lägger ner den och börjar cykla igen. Bra, tänker jag och vi kör vidare en bit in i nästa block.
Sen tar hon upp den och börjar IGEN!
VAD är det som händer?!
Nu säger jag till henne direkt och hon lägger ner den, sen lämnar hon passet ett par minuter senare.

Jag är fortfarande paff. Att sitta och konstant-SMSa på ett gruppträningspass är inte bara respektlöst mot instruktören utan mot varenda deltagare i rummet. Det distraherar och stör stämningen för de som sitter runt omkring, mitt fokus hamnar på allt annat än att få ut det bästa av deltagarna och hela grejen känns så vansinnigt onödig! Respektlöst och onödigt.
Tycker man att det här var inte min grej, man har en dålig dag eller rent av tycker det är en usel klass - fine. Det är fritt att gå därifrån! Man måste få chansen att testa.
Samtidigt kan man inte begära att få ut något av det man gör om man inte ger en endaste liten bit själv. För som jag även sa under passet: Jag begär inte att man ska vara på topp hela vägen eller varje gång, men jag begär att man försöker. Och det för sin egen skull.

Jag fattar inte hur man kan göra så och sedan helt oberört göra det igen! En annan känner sig ju halvt kriminell när man kollar tiden på mobilen under en föreläsning....

Dagens cred tänker jag dock ge till tjejens kompis (den andra av de två) som hängde med hela passet och inte bara försökte utan faktiskt valde att kämpa! Grymt bra jobbat :)