Blev uppringd av S i förmiddags, som hade lagt upp en plan att köra Bikramyoga 10 dagar i sträck och undrade om jag ville hänga på. En annan är ju inte sen att anta en utmaning.... ;)
40 grader, 1,5h och jag tror aldrig jag har svettats så mycket på ett pass. Jag har nog heller aldrig velat lägga mig ner och dö på ett pass som jag gjorde idag - för fy (....)! Ja, jag menar precis det ni tror jag tänker ;) Jag tycker jag har testat riktigt tuffa pass som har varit vansinnigt fysiskt påfrestande. Detta slår allt.
Det är grymt läskigt att lägga sig ner och känna hur pulsen slår i 160 efter ett par övningar som normalt sett inte borde vara så jobbiga. Plaskvåta kläder, handdukar, mattor. Fokusera på att andas... (Fokusera på att inte trilla ner och svimma)
Fick sätta mig ner ett par gånger när kroppen inte pallade mer. Andas, vila, testa igen.
Jag är inte lika osmidig som jag trodde! Men jag är definitivt inte jätterörlig. Dock är det inte yogan i sig som gör detta till ett grymt pass, det är värmen. Jag undrar hur lång tid det tar för kroppen att vänja sig så att man kan genomföra hela passet...
I morgon är det dag 2 - 07.00 ska vi in i hettan igen. Hua. Kan inte direkt påstå att jag längtar.....!
Däremot längtar jag efter resultaten. En smidigare, starkare, rörligare kropp. Bättre balans. En högre sidekick... :o)
Plus att jag vägrar ge upp. En utmaning är en utmaning. Jag tyckte spinning var vidrigt till jag varit på en 5-6 pass, så vem vet - jag kanske hittar lite kärlek till det här också, även om det just nu är mest hatkärlek....
Jag lovar däremot att ALDRIG mer klaga på att cykelsalen blir för varm eller gnälla nästa gång spykänslorna är nära i ArmyTraining......!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar