Lite kärlek på en tisdag

F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-A Combat-människor!!

Senaste tiden har det varit många nya deltagare på passen, och fler och fler börjar fastna för BC (som inte har varit speciellt stort på vår anläggning innan - don't ask me why)

Och jag kan inte säga det nog - ni är AWESOME! Varje vecka, varje pass. En gång fast, alltid fast - Combat is the shit ;)

TACK för att ni gör mitt jobb så vansinnigt roligt!!

God morgon världen :)

Kan man nu inte sova (för att man glömmer ställa om alarmet så att klockfan ringer 05.00.....) kan man alltid gå upp, göra lite te och renskriva gårdagens anteckningar. Jag har en ambition om att vara en flitig student denna terminen, får se hur länge det håller i sig......!

Nu ska det planeras uppsats hela dagen, sen har jag ett BC-vik ikväll 17.30 för den som känner sig manad ;)
Kommer även köra Cykel 60 i morgon 17.45.

Ser ut att bli en fullpackad vecka med finish á Super Saturday på lördag!!
Dvs.... Jag sover på söndag :o)

Gå nu upp, ut och ha en underbar dag!!

(för trött för att blogga...)

8 timmar skola.
Dubbla pass: BP-gänget var on fire, grymt :)
Catcha upp kvällens avsnitt av "Biggest Loser".

CHECK.

Nu sova!

Boom Boom Pow

S har mosat mina biceps på BodyPumpen idag. Där fick jag för att jag sa lite för högt att jag tänkte utmana hennes 6kg på stången.....

Men det gick!! (med nöd och näppe och lite gormande)
Jag blir skrämmande medveten om att jag nog tränar i en bekvämlighets-zon för ofta. Lätt hänt när man väldigt sällan tränar för egen del utan alltid kör pass - lite svårt att testa sina egna gränser då. Men usch, det här är ju inte okej....
Bekvämligthets-zon är död-zon: ingen utmaning - inga resultat. Resultat kostar svett och du sätter själv priset. Så: hur mycket är det värt....?

Jag tänker börja betala. Nu.

Gör ett val. Välj framgång.

Jag har helt klart ett nytt favoritprogram.
Kanal 5 körde första avsnittet av "Losing it with Jillian" igår, och den männsikan är helt otrolig på att skapa vägar till inre motivation (de flesta har väl någon gång sett "Biggest Loser"). Att förändra människors liv på de här sätten är SÅ mycket mer än bara träning, och igår grät jag mig i princip igenom båda programmen.... Kan inte annat än älska det!

För att citera henne ur gårdagens avsnitt:
"Why choose failure when you can choose success?"

Det ska jag skriva ner och klistra upp på dörren.

Beslut taget.

Träningsinspirerad blev jag - jo tjena!! Nu ska jag på BodyStep om en timme.
Koordination brukar inte vara ett problem för mig, men när brädan kommer in i bilden.... Helt klart en träningsform som inte ska underskattas!

Platsen längst bak är tagen :o)

Update: Tackar och bockar för mjölksyran jag hade efter ungefär halva passet....... Det ser ju så lätt ut!!! Folk som tränar step måste ha lårmuskler av stål. Låt mig sen inte börja på vaderna....!!

En dag med många timmar

En dag som den här när man går upp och kör cykelpass 06.45, sticker hem och käkar frukost, cyklar iväg till parken för lite fotosession och är tillbaka innan lunch får mig att undra vad jag har gjort hela sommaren.....

Med alla timmar kvar på dagen kunde jag nu ägna mig åt att läsa Fitness Magazine i lugn och ro i en solstol. Och just nu är jag så träningsinspirerad att jag inte vet var jag ska ta vägen!! Antagligen en kombination av fantastiskt bra läsning, sommarens alla vik (=ingen egenträningstid) och helgens förkylning som äntligen har gett med sig.

Jag vill bara upp, ut och iväg!!!

Psst....!

Halsont borta. Kroppen har piggnat till.

I morgon är det Cykel 45 06.45!!

This sucks....

Har fått fixa vik till mina klasser ikväll, känner att jag antagligen bara hade mått sämre i morgon om jag tränar - dessutom hade jag nog inte gjort ett vidare bra jobb. Sen ska man inte träna när man är sjuk.... Vi vill ju inte ha deltagare som går dit sjuka och smittar resten av salen och då ska definitivt inte vi göra det heller, även om jag älskar mitt jobb och vill vill vill!!!

Lätt rastlös just nu. Ynk.

Förkylning.....

Crap. Vaknade igår med lite ont i halsen, men i övrigt kändes det fine så jag körde mina två klasser.... Varpå jag sov i soffan halva eftermiddagen efter att ha knaprat alvedon så att jag kunde gå iväg på fina F's avskedsfest. Mycket trevlig kväll, även om jag inte hängde med ut utan åkte hem och sov.

Har nu vaknat med ännu mer ont i halsen, ömma muskler och nysningar. Guldläge :S

Förkylning = frustration för en träningsnörd som jag. Vill ju kunna köra mina klasser i morgon som vanligt! My preciousssssss monday people.......

Dessutom spelar Lasse Winnerbäck på Malmöfestivalen ikväll. Och det SKA jag se!!

Kör kurering med te och fjällyoghurt och hoppas på det bästa.

Dessutom snodde en viss någon min säng...... Jag får väl satsa på soffan!

Jobb-comeback

Gjorde ett litet inhopp i repan idag för första gången på nästan 2 månader. Kul att vara tillbaka!!

Dagens bottennapp var det mögliga (fd.) äpplet jag hittade längst ner i fruktskålen.......:S
I övrigt är ett jobb där man kan servera (protein)drinkar och diskutera diverse träningsformer i "baren" med kunderna helt ok :)

Annat som är på G är nytt cykelpass. Ska bara bestämma mig för vilket upplägg jag ska köra första delen på terminen.... Och försöka patcha ihop musiken. Jag tycker jag lyssnar, lyssnar och lyssnar - mest för att såga 95% av låtarna i min potentiella lista.
Musiken måste passa upplägget, passa deltagarna, det ska vara musik som har rätta känslan för intensiteten och det jag vill förmedla.... Och den ska vara JAG.
Få ihop den ekvationen utan att spreta för mycket.....!
Den röda tråden är viktig. Men den får gärna sträcka sig från ljusaste rödrosa till blodigt vinrött - kontrasterna gör äventyret.
Och detta äventyret startar med höstschemat den 6/9!

Latinoooooo!

Har lattjat runt på C's latinoaerobic en timme såhär på kvällskvisten - VANSINNIGT roligt!! Man blir helt galet lycklig av ett sådant pass, inte så ofta jag lyckas peta in det i träningsschemat heller så då är det extra kul när det väl blir av ;)

Och angående höftmoves: "Det är bara att låtsas att man är i sovrummet med dämpad belysning"
- dagens skönaste deltagarkommentar

Nu ska jag spana in "Awake" som går på TV4 ikväll.

Muskelchock

Vi har gett upp yogan... För tillfälligt. S's axel började klydda igen och jag led mest, dvs. jag har ingen större motivation till att fortsätta utmaningen själv. Och jag har kommit fram till att jag gärna yogar, men kanske inte i 40 graders värme....
Så en vacker dag........ ;)

Idag mixade jag ihop lite gamla låtar til BPn, och tyckte att det borde kännas hyfsat lätt efter senaste releasen som är riktigt saftig.... Ha-ha-ha. Min kropp....! Det GÖR ont. Kroppen vänjer sig och den vänjer av sig - och det är ruggit fascinerande att det som var lätt när man kört samma release i tre månader för ett tag sen var mjölksyra big time idag. Kroppen lär sig och den glömmer. Ännu ett bevis på att träning är färskvara.
Anyway. Körde en hög låtar från release 70 som jag gjorde min grundutbildning på, och jag kan i alla fall vara grymt nöjd med att ha dubblat mina vikter på i stort sett alla muskelgrupper under året!
Finishen på dagen var en grymt svettig cykling i en näst intill fullsatt sal, nice :) (inte värmen, men som sagt efter bikram.... jag tänker INTE klaga på cykelvärme - aldrig mer!!)

Nu ska det SOVAS så att kroppen får hämta sig lite, vänster arm orkar inte riktigt sträcka ut... Triceps är trött! :P

Bikram dag 4

... är i nacken och det gick helt ok. Ingen yrsel, eller illamående eller frustration som i onsdags.
Nu ska vi på det igen, dag 5 om 40 minuter!

Bikram dag 3

Jag avlider. Fattar inte att jag ska dit i morgon igen.......

Magic

Lagom till de sista två minuterna i track 8 på BCn sprack min röst.......!
Paff. Det kändes som om jag kramade orden ur toppen på halsen. Ja, de som då inte blev viskningar/väsande..... Squeeek! Ändå undrar jag om det inte är den bästa finalfighten jag har fått ihop.
För det var kokande hett i salen på slutet. Det lyste ur ögonen på deltagarna. Spridda skrik. Och de där sista jabbarna hade gått igenom allt. Helt hysteriskt vansinne...!! Adrenalin. Power. Och jag behövde inte mer än pressa fram ett "GOOO!" med min halvt kvävda, extremt pipiga röst inför sista sekvensen för att det skulle hålla i sig hela vägen fram. Wow. Att få uppleva det som instruktör är vansinnigt häftigt. Näst intill obeskrivligt.
Idag var det BodyCombat - TOTALLY UNLEASHED!!

Vad kan jag säga. Våra deltagare.... NI ÄR SÅ JÄKLA BRA!!!

Bikram dag 2

Jag ville inte längre lägga mig platt under passet! Framsteg :)
Kändes överlag mycket bättre idag - har antagligen att göra med att man vet upplägget, kan ta till sig fler instruktioner och slappna av bättre hela vägen från början till slut. Värmen är fortfarande jobbig, men den var inte olidlig. Så länge man kommer ihåg att andas förstås.....
Väntar faktiskt med lite mer spänning på i morgon!

Nu har jag COMBAT 17.30 - äntligen får man känna sig som hemma igen! :)

Bikram-premiär (eller "Fortsätt ni, jag lägger mig en stund")

Blev uppringd av S i förmiddags, som hade lagt upp en plan att köra Bikramyoga 10 dagar i sträck och undrade om jag ville hänga på. En annan är ju inte sen att anta en utmaning.... ;)

40 grader, 1,5h och jag tror aldrig jag har svettats så mycket på ett pass. Jag har nog heller aldrig velat lägga mig ner och dö på ett pass som jag gjorde idag - för fy (....)! Ja, jag menar precis det ni tror jag tänker ;) Jag tycker jag har testat riktigt tuffa pass som har varit vansinnigt fysiskt påfrestande. Detta slår allt.
Det är grymt läskigt att lägga sig ner och känna hur pulsen slår i 160 efter ett par övningar som normalt sett inte borde vara så jobbiga. Plaskvåta kläder, handdukar, mattor. Fokusera på att andas... (Fokusera på att inte trilla ner och svimma)
Fick sätta mig ner ett par gånger när kroppen inte pallade mer. Andas, vila, testa igen.
Jag är inte lika osmidig som jag trodde! Men jag är definitivt inte jätterörlig. Dock är det inte yogan i sig som gör detta till ett grymt pass, det är värmen. Jag undrar hur lång tid det tar för kroppen att vänja sig så att man kan genomföra hela passet...

I morgon är det dag 2 - 07.00 ska vi in i hettan igen. Hua. Kan inte direkt påstå att jag längtar.....!
Däremot längtar jag efter resultaten. En smidigare, starkare, rörligare kropp. Bättre balans. En högre sidekick... :o)
Plus att jag vägrar ge upp. En utmaning är en utmaning. Jag tyckte spinning var vidrigt till jag varit på en 5-6 pass, så vem vet - jag kanske hittar lite kärlek till det här också, även om det just nu är mest hatkärlek....

Jag lovar däremot att ALDRIG mer klaga på att cykelsalen blir för varm eller gnälla nästa gång spykänslorna är nära i ArmyTraining......!!

Om 4 veckor....

....rullar vi mot Stockholm och SUPER SATURDAY!!

Wiiiiiie ;)

Back on track

Combat är struken från veckans planering (förutom lördag när jag ska se till att jag hoppar runt igen!)
I måndags kom jag inte i spinningskorna.......
Men PUMP, pump kan man nog tusan ALLTID köra!! ;)
Passet i måndags bestod av 18 glada deltagare och det gick grymt mycket bättre än förra veckan - i alla fall kändes det så. Märks att semestrarna börjar ta slut och folk vill tillbaka i rutinerna igen!! Att dubbla deltagarsiffrorna ger dessutom en otrolig kick och det är svårt att inte köra 150% (varför man nu skulle vilja köra mindre... ;) )
Under dagens BP var vi tillbaka på sommarsiffrorna 9 pers men det var minst lika kul eftersom det var ett gäng välkända deltagare som satte en otroligt fin teknik passet igenom!! Övning ger färdighet och resultaten kommer med tekniken. Enough said. Lite träningsvärk i morgon bjuder vi på, den kommer också med tekniken..... ;)

Redo för warmup!

I morgon........ Ja, i morgon fyller jag år! Hela 23 pinnar. Har fortfarande ingen aning om vad jag ska göra för vettigt med mitt liv, även om jag sitter med sista året på en (sk) "seriös" utbildning framför mig. Akademikernas värld tappade charmen för länge sedan, om den ens hade någon från början.....(?) Det är extrema mängder prestige och stolthet men väldigt lite vettigt tänk. Jag passar inte in i den mallen och har aldrig gjort - jag lever på känsla och inte genom en manual som ständigt talar om vad som är rätt och fel, hur man bör göra eller hur man bör vara.
Jag valde att utbilda mig till sjukgymnast för att jag vill hjälpa, inspirera och motivera människor. Inte för att kunna höja näsan i vädret och tala om hur otroligt bra och viktiga och stolta vi är över vår (märk väl) akademiska utbildning! Något är vansinnigt snett med utbildningen när det är den bilden som har präntas in i huvudet på en, från dag 1 och famåt....
Jag vill inte behöva ställa mig upp och lägga fram en bild av hur fantastiskt bra jag är för att visa att jag finns. Man känner själv av om man gör ett bra eller mindre bra jobb (ja, nu är jag tillbaka till magkänslan), ofta kan man dessutom be om feedback av kollegor om man skulle känna sig osäker. Med detta inte sagt att man inte ska vara stolt och nöjd med den man är och vad man gör, inte heller att man på något sätt ska sluta söka bekräftelse - för det behöver alla, mer eller mindre (tillägas bör nog att majoriteten av oss gruppträningsinstruktörer hör till "mer"-parten, annars finns det ingen logik i att vi bjuder på falsksång, stagefighting eller lirar luftgitarr framför kända och okända människor x antal gånger i veckan ;) )
Men helt ärligt nu..... Finns det egentligen någon bättre bekräftelse på väl utfört arbete än när en patient (eller gruppträningsdeltagare, för all del) ser dig i ögonen och säger ett inneligt "Tack!"?
I slutet är det inte dina prestationer på pappret som räknas - det är de positiva avtryck du gör i någon annan människas liv.
Och då finns det egentligen bara en fråga kvar....
Vågar du göra några avtryck?