Lördagkväll!

...och jag sitter här med en bruten lilltå (storlek: stortå) som är mer eller mindre svart. Bra gjort! Tyvärr är det inte mer spännade än att jag sprang in i en tung träkista med järnbeslag. Det vill säga: inte värt det!! Suck. Räknar med att det är lugnt att köra BP och cykel på måndag, använder inte fötterna på något extremt sätt där. BC kanske dock inte är den bästa idén just nu... Inte för tån i sig men det gör grymt ont om jag råkar vrida den!!

Och på tal om BC: det finns inte många ord för passet i torsdags. Wow.... ÄNTLIGEN känns det som om alla bitar från utbildningen börjar falla på plats ordentligt! Jag börjar hitta mig själv som instruktör i konceptet, vilket är en enormt viktig pusselbit för att kunna göra ett bra jobb. Nu behövde jag inte tänka lika mycket på vad jag skulle göra eller vad jag ville förmedla, för grunden satt och jag kunde slappna av i arbetet. Mer flow, mer kul och framför allt mer äkta när det kommer inifrån en själv. Och jag hade vansinnigt roligt - mycket tack vare ett gäng fantastiska, underbara, helgrymma deltagare!!

Keep up the good work!

Så ses vi i veckan, om jag så ska klippa hål i dojjorna.....

Förväntningar, instruktörer och gruppträning

Whoa. Dagens dubbelpass är avklarade och jag är mer eller mindre död. Tänkte mig en kort uppdatering innan jag slocknar :o)

Mitt huvud kändes helt ur form idag. Det var ett antal veckor sedan jag senast körde ett BodyPump-pass, har inte haft en fast klass på hela sommaren och nu ska man in i det igen. För att toppa detta tar jag nu över ett pass efter en vansinnigt duktig instruktör (som har varit en av mina största inspirationskällor) och som har ett rejält gäng trogna deltagare varje måndag..... Feel the pressure, ungefär. Måste säga att jag känner mig otroligt liten där jag skuttar in med min ettåriga erfarenhet av programmet och ska göra måndagar 17.30 till min grej.

Passet gick säkert bra. Det som gnager lite är den här "ny-på jobbet"-känslan.
Jag har själv varit (och är när tiden räcker till) deltagare på ett oändligt antal pass. Och jag väljer pass efter instruktör av den enkla anledningen att för att jag ska vara nöjd med mitt träningspass vill jag ge allt jag har. Så eftersom det bor en liten latmask även här(!!) behöver jag någon som kan sparka mig i baken tills jag har tagit mig igenom träningen. Därmed inte sagt att den instruktör som får mig att bli nöjd med min prestation är ett universalverktyg - olika individer gillar olika typer av instruktörer, och tur är väl det eftersom vi alla är unika :)
Men att då, som idag, ta över en hel grupp av deltagare som är formad av någon annan gör jobbet extra tufft. Även om den här instruktören har inspirerat mig massvis är vi ändå väldigt olika, både i vårt sätt att instruera och som personer. Det vill säga: jag är inte vad deltagarna förväntar sig. Ingen värdering lagd i det: det kan vara bättre eller sämre, spelar ingen roll. Det är bara annorlunda.

Det kommer ta tid att komma in i det här. Gruppen kommer antagligen omformas något. Jag kommer lära känna deltagarna och de kommer lära känna mig. Sen någon måndag inom en inte alltför avlägsen framtid kommer den där kickass-klassen när allt bara klaffar.... :)

99% träningsfri helg

Fredag och lördag har spenderats i Ystad och på Österlen med gamla och nya vänner. Middag, drinkar och den stora finalen: KAFFE i väntan på tåget ;) Lördagen ägnades åt att klättra upp på Stenshuvud. I ösregn. (Det var för övrigt min 1% träning......!)

Idag blir det födelsedagsfirande: min bror har fyllt år och både min far och jag fyller år ganska snart. Detta betyder släktingar, middag och tårta :o)

This ain't about giving up or giving in.

Kroppen har idag utmanats med en BodyPump-förmiddag med S. Vi körde ett litet bonuspass med oss själva: det finns bara ett sätt att bli starkare och det är att öka vikterna, vilket inte är direkt lämpligt att göra när man håller ett pass själv.
Så jag kan nu konstatera att:

• Jag har starkare ben än jag tror.
• Mina underarmar behöver träning - det är inte ryggen som tar slut i rygglåten, det är handflexorerna!!
• Biceps är den jobbigaste låten. I alla releaser. (Japp, still hurts....!)
• Plankan ÄR inte omöjlig.
• Jag behöver motivation utifrån för att orka. Ett ord: gruppträning!
• Skam den som ger sig.... Om man plockar envishet, lite ego och tävlingsinstinkt orkar man vansinnigt mycket mer!
• Bröstlåten i BP74 måste vara direktimporterad från helvetet.

Nu laddas det om för kvällens COMBAT och veckans sista pass!!

It' a brighter daaaaaaaay!! ;)

I lekstugan

Photoshop är världens 8e underverk! Rena rama lekstugan :o)
Efter ett superkul cykelpass med grymma deltagare som fullkomligt körde häcken av mig avrundas kvällen med lite bildredigering!

Sleepy

Okej.

Jag somnade i soffan mitt under en solig eftermiddag. Jag är yrvaken och kisar fortfarande mot ljuset. Och jag har cykelpass om dryga timmen.

TAGGA!!

Morgonpromenad

Passade på att kombinera morgonens promenad med test av min nyinköpta kamera, så det blev en lång runda - inte i distans men i tid ;) Här följer ett oredigerat urval:

Dagens goda gärning...

...är redan avklarad och klockan är bara 9.43!

Lyckades lura ut min pappa till att köra morgoncykling kvart i sju i morse - and that's one for a healthier lifestyle!

Då kan man ta det lugnt nu då? ;)

I need to be bold, need to drop in the cold water...

Först nu börjar jag känna att jag varvar ner. Har varit ledig från skolan i dryga 6 veckor och fortfarande stressad upp över öronen. Jag har svårt att slappna av för det är hela tiden något jag borde göra, saker jag borde klura ut, beslut jag borde ta. Och sa jag att jag är mästare på att skjuta upp saker?
Kroppen (och huvudet!) orkar inte hur mycket som helst. Senaste tiden har jag varit otroligt ofokuserad för det är så mycket som rör sig i huvudet på mig. Så jag skulle säga att denna ledigheten är precis vad jag behöver. Inga måsten, inga krav - bara känslan av att vara här och nu. Jag har börjat inse att man verkligen bara har två val: att gilla läget och göra det bästa av det eller förändra situationen. Innan har det mest låtit som tomt pladder, det finns ju en massa saker att ta hänsyn till: har man styrt in på en bana är det bara att hålla kurs och hoppas på det bästa. Men faktum är att ingen annan kan göra några förändringar åt oss - vi måste göra dem själv.
Jag har trott mig veta vad jag vill så många gånger. Men har det verkligen varit vad jag vill - eller vad andra vill för mig.....? Linjen är hårfin, och det ena sätter käppar i hjulet för det andra. Hade jag vågat lyssnat på mig själv från början hade nog mitt liv sett ganska annorlunda ut mot vad det gör idag. Men nu är jag där jag är, och resan hit har gett mig pusselbitar i mitt liv jag inte skulle vilja vara utan. Samtidigt rycker det i benen.....
För någonstans längtar jag efter nya äventyr. Något jag väljer själv. Något jag brinner för.

When it was good - våren 2007

In the army

Hyfsat öm i kroppen idag...... Men jag lever.
Gårdagens Army Training var vansinnigt rolig om än.... lätt plågsam......!

Dagens!

Höll på att försova mig till cykelpasset i morgon - har aldrig hänt någonsin.... (undrar om det är ett tecken på att man har varit ledig för länge och inte behövt ställa klockan?) Vaknade i alla fall klockan 6 och passet börjar 6.45. Upp som ett skott, på med kläderna, i med lite yoghurt och iväg.
Kommer fram: 1 deltagare. Detta passet har tappat rejält under sommaren, från en 15 och ner till 4, 2 de senaste veckorna. Semester? Värme?
Men sedan droppade 1 till in i sista sekund. Båda två är vana besökare på morgonklasserna så jag känner ju dem litegrann - det vill säga frågan "vill ni köra ändå?" kändes överflödig.... ;) Så vi avverkade våra 45 minuter!! Värmen i klass med igår och kroppen lagom mör och yr i hettan. Grymt bra jobbat, en eloge till alla mina (två!) tappra deltagare :) (Och tiotalet som inte var där ligger därmed back! Ni har dock chans att att igen det nästa tisdag.... :P)
Det roliga med att ha få deltagare är att det går att föra lite mer dialog under passet, det blir snäppet mer personligt! Att sen inte hjärnan (min alltså) är på topp i allt över 25 grader bjuder jag på.....

"Och så ökar vi motståndet!!"
"Ökar?!"
"Ja ökar! Kom igen!!"

ungefär 30 sekunder senare......

"Vänta...... sa jag ökar?!"
"JA!! Får vi plocka av nu då.....?"
"................NEJ!" :o)

Kvällen har sen bjudit på egenträning i form av BC - uuunderbart! Det kommer bli mycket BC för min del de närmaste veckorna, vik och vik och eget. Tisdag, torsdag, lördag. Hade i alla fall turen att få det bra fördelat över veckan :) Så 4 veckor framåt är det COMBAT som gäller!
Join the fight!

(Och i morgon ska jag utsätta mig själv för ARMY TRAINING utomhus med YogaBengtsson aka Duracell. Se det som en uppladdning....? Kanske snarare URLADDNING......!)

Balans

Efter att ha överlevt dagens hmm, bikramcykling (begriper inte hur alla klarade sig och dessutom BRA! Imponerande), blev jag kvar på lite BodyBalance.

Stel som jag är blir dessa pass oftast ett lidande för min del. Har inte tyckt det har varit överdrivet roligt innan heller, men någon gång ibland blir det ändå - man blir ju bra på det man tränar och damn, jag önskar jag var smidigare......

Men idag. Helt underbart pass. Jag känner mig verkligen i balans just nu. Avslappnad och nöjd med min prestation :) Nu tror jag ännu mer på det som är min största motivation i instruktörsarbetet. Om man älskar det man gör kan man också förmedla det till andra.
Tack för ett fantastiskt pass S!

Hot hot hot!

Badade mig igeom min BP i lördags förmiddag. Stannade sedan kvar och gästade R's BC efteråt, GRYM klass!!!! Att svetten flög åt alla håll i jabbarna var det nog ingen som tänkte på förrän vi skulle ner på golvet i låt 9..... Halkvarning!! För gaaah vad varmt vi har det just nu..... Det går knappt att vara ute (och inte inne heller), så vad blir det?

Lata dagar på stranden, alternativt solstolshäng i trädgården. Och jag lider. Värme är nice i måttliga mängder - just nu vill jag helst ha snö och minusgrader. Eller en pool utanför dörren.

Kör Cykel 60 ikväll som vanligt. Förra veckan var det drunkningsvarning. Antagligen blir det ännu värre idag. Jag har i alla fall laddat upp med vatten i mängder, nu ska man bara försöka äta en vettig måltid i denna värme också. Blaaah.

Det ser ju verkligen dumt ut att klaga. Men snällaaaaaaa........

När jag blir stor ska jag bli.... större?

Huu det är skrämmande att tänka på skolan redan, men det gnager någonstans i medvetandet oavsett vilka medel man tar till för att koppla bort det!
1 år kvar. 1 år. Och jag vet att det kommer gå jättesnabbt, men jag vet också hur långsamt det kommer gå när man är mitt i det. Jag vet hur påfrestande det kommer vara och hur stressad jag kommer bli. Jag bövar för detta sista år.
Så jag försöker tänka framåt.

För planen för vad som händer efter examen börjar ta form, sakta men säkert. Jag har velat plugga utomlands så länge jag kan minnas, inte bara för utbildningen utan också upplevelsen och erfarenheten. Men av tiotusen dåliga anledningar (och lite feghet, ska erkännas) har det fortfarande inte blivit av. Och jag vägrar bli sittande här med ett fast jobb och ett liv i rutor innan jag har varit iväg - så det är så!
Så jag spånar...... Vet inte riktigt vilken väg jag ska gå. Har hittat ett antal påbyggnadskurser inom träning/sjukgymnastik, så just nu svävar jag mellan Physical Conditioning, Sport & Exercise Science och Neurological Rehabilitation - alternativt kombinera de sista två.
Eller.... Ska jag läsa något HELT annat??
Baah. Jag vet ju fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor.......!! Dagens I-landsproblem.

Hey, Soul Sister

Min absoluta favoritlåt just nu. Den andas sommar, värme, kärlek - vad mer behöver man?

"...and I'm always gonna wanna blow your mind"

Undrar om det inte är en av de vackraste textraderna någonsin :)

Vikten av att vara deltagare.

Sämre väder idag, solen tittade fram lagom till det var dags att gå och träna (inomhus....) Funderade ett tag på löpning i stället, men eftersom detta är det enda BC-pass jag kan gå på som deltagare fick det bli det. Det känns som om man bör ta de få chanser som ges att gå på andras pass, för den dagen man glömmer hur det känns att vara deltagare har jag svårt att tänka mig att man kan göra ett bra jobb.

Jag är ganska säker på att alla som fastnat för gruppträning någon gång har varit med om ett riktigt "gåshuds-pass". Och det är det som drar oss tillbaka, det är den upplevelsen man jagar. Känslan av att vara on top of the world, känna sig oövervinnerlig just där, just då, när man ger allt fast man egentligen inte orkar. Med hjälp av gruppen, med hjälp av instruktören.

Som instruktör handlar allt om att förmedla - koreografi, teknik, känslan i varje situation och inte minst träningsglädjen. Och hur kan man veta hur man ska göra om man inte ser det ur deltagarens perspektiv? Vilka instruktioner behöver jag som deltagare för att kunna hänga med? Förstår jag syftet med träningen? Vad är det som får mig att vilja ge 150% fast jag egentligen inte orkar? Vad är det som gör träningen kul och inte bara ett måste?

Jag tror det krävs att man går ner på golvet med jämna mellanrum och känner efter. För även om det där passet du var på för att tag sen var helt fantastiskt och du fick en massa nya idéer till dina egna pass kommer delar av den känslan att blekna. Och då blir det till rutin. Och rutin...... Ja rutin ger inga nya, spännande träningsupplevelser. Så om det är vad du är ute efter att förmedla behövs ständigt ny input!! Så ut. Träna (på den tid som nu ges...!) Ta till dig. Fundera. Anpassa. Använd. Och kör sen så det ryker.... ;)

Man måste inspireras för att kunna inspirera andra.

Cykelvecka!

Cykelpassen dominerar min instruktörs-vecka. Hade mitt egna pass idag, sen är det vik på två 60min-klasser onsdag och torsdag. Efter det kan jag se fram emot att köra BP på lördag :)

Men idag. VÄRMEBÖLJA. Phew!!
Samma pass som förra veckan med en liten koreografiändring. Och jag är GRYMT imponerad av att alla körde på hela passet, för det var en vansinnig värme i den salen! Fläktar och AC till trots. Svetten rann ner på golvet redan under uppvärmningen. Vattenflaskor tömdes och fick fyllas på i omgångar. Tröjor bytte färg.....
På gränsen till olidligt. Men samtidigt. Inget är som värmen inifrån - från ett hjärta under pulshöjning! ;)

Själv är jag tokslut. Hann med att bli grillad på L's BP-pass innan cyklingen eftersom jag missade BPn jag skulle gått på igår. Och s****s bicepslåt...... Aj aj AJ!! Hatkärlek, eller vad?
Nej, nu kan det ju få regna lite (så slipper jag vattna gräsmattan!)

Glöm inte dricka. Drick. Glöm inte dricka. Har ni druckit?

Körde BP och BC idag. Galet många på BPn!! Oväntat - lördag, sol, semestertider, nästan 30 grader varmt och vi har typ 3km till stranden. Hello......? (ja alltså det var ju helt underbart fantastiskt trevligt att ha er där :D) Lite mindre folk på efterföljande pass men ändå inte extremt lite jämfört med annars. We like :) Dessutom blev det vansinnigt mycket vatten idag för att inte gå under. Eller..... WATAAAAH..... kanske man ska säga?
Hoppas alla fantastiska människor är ute och njuter av solen nu!! Vi har ju trots allt hela eftermiddagen på oss, och det är alltid tio gånger härligare att lägga sig i solstolen efter att ha gjort sitt på gymmet :)

Dagens: "Man blir aldrig för stor för att vara liten!"